Eget företagande - tusen och åter tusen saker att tänka på

En ganska stor del av oss på trädgårdsmästarutbildningen planerar att starta eller har nyligen startat företag. Hela 14 personer (av totalt 27 i klassen) räckte upp handen när vi häromdagen fick frågan om vilka som tänker starta eget. De flesta som enskild näringsidkare med inriktning på skötsel, anläggning, design mm och har privatpersoner som sin främsta målgrupp. Bland de som tog examen i våras är det tolv stycken som driver eget företag, varav sju personer på heltid. De jag har pratat med är mycket positiva till arbetssituationen och har stor tilltro till framtiden.

Skolan har tagit fasta på detta och i utbildningen ingår kursen Ekonomi och ledarskap, vilken omfattar tre poäng. Startskottet var en Starta företag-dag i Lund, en heldag där sex myndigheter, bland andra Skatteverket, Bolagsverket, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen informerade om vad man bör tänka på när man ska starta eget. Och, om vi inte visste om det tidigare, blev vi verkligen varse att det finns ett och annat att fundera över innan man sätter igång.

På schemat dessa veckor har vi också haft grundläggande företagsekonomi, marknadsföring och bokföring. Förra veckan fick vi en tvådagars energisk duvning av allas vår egen Claes-Anders Malmberg på Acama som på sitt personliga och humoriska sätt försökte engagera oss i ämnena anbudsgivning och prissättning.

C-A Malmberg håller låda

Vi har även fått personlig coachning (oh, vad jag har svårt för detta ord - varför finns det inget vettigare svenskt alternativ?) i två omgångar à en timme. Det är genom Bärkraft - ett utvecklingprogram som finansieras av Landsbygdsprogrammet i Skåne - som vi bland annat får möjlighet att bolla våra företagsidéer med en personlig så kallad utvecklingspartner. Det är både nyttigt och energigivande och ett bra stöd på vägen. Programmet innehåller egentligen fler steg än de vi deltar i och skolan har valt att sponsra oss med den första halvan. De som vill får möjlighet att själva köpa till den andra halvan till ett förmånligt erbjudande. Eller...? Det det där sista gäller visst bara en utvald skara i klassen, nämligen de som är bosatta i Skåne län. Vi andra (totalt 8 stycken) blir således snuvade på den lilla julkonfekten.

Mästare eller inte mästare - det är frågan!

När man gått en trädgårdsmästarutbildning, kan man titulera sig trädgårdsmästare då?
Självklart tycker kanske en del, medan andra menar att trädgårdsmästare blir man inte hursomhelst, särskilt inte efter enbart två års studier.

När Gunnel Carlsson gästföreläste hos oss i våras tryckte hon särskilt på att trädgårdsmästaryrket kräver ett livslångt lärande. "Tro inte att ni är något, det tar ett helt liv att bli trädgårdsmästare", sa hon lite retsamt till avgångsklassen på deras examensdag i maj i år. I själva verket anser hon att det bara finns en enda person i Sverige är värdig titeln trädgårdsmästare och det är Magnus B. Nilsson, ni vet han som har namngivit den röda solhatten Echinacea purpurea 'Magnus', och han fyllde 100 år 2006...
 

(Bilden är lånad)

 
Enligt Wikipedia är trädgårdsmästare "är en yrkestitel för personer som är yrkeskunniga och yrkesverksamma med skötsel och odling av växter" medan det står att läsa i Nationalencyklopedin att trädgårdsmästaren är "person som är yrkeskunnig inom odling av köksväxter, frukt, bär och prydnadsväxter". Således verkar det vara fritt fram för vem som helst som är yrkesverksam inom trädgårdsbranschen att skriva trädgårdsmästare på visitkortet.
 
Själv vacklar jag en aning och i svaga ögonblick känner jag mig alldeles för osäker för att våga titulera mig trädgårdsmästare efter utbildningens slut. Hur ska jag, med min begränsade utbildning, kunna mäta mig med dem som har en livslång erfarenhet och yrkeskunskap? I andra stunder, när självförtroendet är på topp, sträcker jag på mig en aning och tänker att efter en trädgårdsmästarutbildning borde man trots allt våga bära trädgårdsmästartiteln med stolthet.
 
I det dagsfärska nyhetsbrevet Gröna Trender från grönytekonsultföretaget Acama, diskuteras ämnet. Av en händelse är det en av mina lärare som står bakom artikeln som tar ner diskussionen på djupet.
 
Så, vem har rätt att kalla sig trädgårdsmästare? Finns det några relevanta alternativ till trädgårdsmästartiteln? Vad tycker du?  
 

Magnus B. Nilsson, en "riktig" trädgårdsmästare. (Bilden är lånad)

Vart tog det ekologiska och småskaliga perspektivet vägen?

En av anledningarna till att jag sökte utbildningen vid Norrvikens Trädgårdar var att den hade ett uttalat ekologiskt perspektiv. En av de största delkurserna heter just Småskalig ekologisk odling och vi läste merparten av kursen under vårterminen. Cirka en halv poäng återstår innan kursen är avslutad.

Jag hade stora förväntningar och såhär står det ordagrant i kursplanen:
Småskalig ekologisk odling
Kursen behandlar småskalig ekologisk trädgårdsodling i exempelvis skolmiljö, visningsträdgårdar, hemträdgård osv. Kursen behandlar växtnäring, växtföljder, växtskydd och biologisk mångfald, ogräsreglering. Vidare ger kusen en orientering om ympning, sådd, förkultivering, jord, gödsling, bevattning och växtföljd, frilandsodling, växthusodling, sommarskötsel, växtskydd, insekter i trädgårdslandet, kompostering samt skörd och förvaring. Målet är att den studerande ska ha kännedom om såväl historiska som moderna ekologiska odlingsmetoder.

Efter denna delkurs ska deltagaren
- kunna anlägga en småskalig ekologisk, ett eller flerårig, odling från planering och markbearbetning till sådd och plantering, skörd enligt beskrivningen ovan.
- kunna sköta och underhålla en ettårig eller flerårig odling enligt ekologiska principer.

Det ser riktigt bra ut på papperet och det var också en kurs som jag verkligen såg fram emot. Kurslitteraturen utgörs helt och hållet av Jordbruksverkets sammanställda skrifter Ekologisk odling av grönsaker på friland. Pärmen innehåller bland annat bland annat odlingsbeskrivningar, växtnäring, växtskydd, lagring, kalkyler och vänder sig till lantbrukare som vill börja odla ekologiskt eller ställa om från konventionellt till ekologisk lantbruk. Litteraturen innehåller väldigt mycket matnyttig information, men har allt annat en ett småskaligt perspektiv.

Ganska tidigt under kursen var vi några som ifrågasatte den tydliga inriktningen på storskaligt lantbruk, men fick då till svar att dessa metoder även går att tillämpa i mindre skala inom olika områden. Men hittills har vi inte fått några exempel på trädgårdsodlingar i skolmiljö, visningsträdgårdar eller hemträdgårdar som kursplanen utlovar. Inte heller har vi fått lära oss hur man anlägger, sköter och underhålller en ett- eller flerårig odling enligt ekologiska principer, vilket är målet med delkursen.

Av de avsnitt som räknas upp i kursplanen har undervisningen inte över huvud taget berört:
* ogräsreglering (med undantag för kemiska bekämpningsmedel)
* förkultivering
* sommarskötsel
* insekter i trädgårdslandet
* skörd och förvaring
* historiska ekologiska odlingsmetoder

Vår lärare i kursen har en konventionell odlingsbakgrund och förespråkar gärna de traditionella metoderna framför de ekologiska. De studiebesök vi gjort har uteslutande varit hos konventionella odlare. I de hänseenden några av oss i klassen har uttryckt en önskan om att ta upp ett ekologiskt synsätt har vi blivit bemötta med argument som att det är oekonomiskt, ohållbart, att vi ska följa debatten kring problematiken med de ekologiska odlingsmetoderna. Men för att vi ska ha möjlighet att själva kunna ta ställning till detta är det en självklarhet att vi också får en mer nyanserad bild av denna uttalade problematik. Jag kan bara föreställa mig hur kursen hade sett ut om vi istället hade en lärare/gästföreläsare som verkligen brann för de ekologiska odlingsmetoderna och där diskussionerna därför hade kunnat bli så mycket mer mångfasetterade.

Jag är riktigt besviken och känner mig snuvad på konfekten helt enkelt. Och jag vill vara väldigt tydlig med att, oavsett om det här en hjärtefråga för mig eller inte, är det de sakliga bristerna i undervisningen och de uteblivna kursavsnitten jag vänder mig emot,. Kursplanen har förankrats i utbildningens ledningsgrupp och därefter godkänts av YH-myndigheten, men den ansvarige läraren har helt klart gjort en annan tolkning av innehållet. Nu återstår som sagt endast en halv poäng av delkursen och jag kan inte se hur vi ska hinna få igen det vi saknar.

Tripp-trapp, trappor...

... och mera matte.

64 = 2(h+1) + b
Om det är något jag ska lägga på minnet inför den kommande anläggningstentan är det definitivt ovanstående formel. Om jag inte missminner mig orsakade den en hel del huvudbry hos många i TM10, klassen som tog examen i våras.

Formeln används vid trappkonstruktioner utomhus och med hjälp av den kan man räkna fram så optimala steghöjder och stegdjup som möjligt i förhållande till markens nivåskillnad. Det är väl inte särskilt ofta jag reflekterar över stegens höjd eller djup när jag går i trappor, åtminstone inte om det "känns som det ska". Men en felkonstruerad trappa kan kännas obekväm att gå i - ibland är steghöjden för låg eller så känns stegens djup inte anpassade för min steglängd. Om höjdskillnaden mellan planstegen är anpassade efter ett normalstort kliv känns trappan bekväm att gå i.

Några av trapporna på Norrviken med omnejd som vi spanade in, mätte, bedömde och i vissa fall kritiserade med utgångspunkt från den kunskap vi numera besitter...

Formeln för en trappa är klassisk och förklarar sambandet mellan ett normallångt steg på cirka 64 cm med det naturliga sättet att gå i en trappa. Ju högre steghöjden är, desto mindre är stegdjupet. Och ju lägre steghöjden är, desto djupare måste steget vara. En bra steghöjd utomhus ligger mellan 14 och 16 centimter.

Således:
64 = 2(h+1) +b

64 = normal steglängd med behaglig gångrytm räknat i centimeter.
h = sättstegens höjd
1 = lutning i centimeter (1 centimeter läggs alltid till för utomhustrappor för bättre avrinning)
b = planstegens (dvs trappstegen man går på) djup

Puh, hoppas jag inte har blandat ihop något nu. Och håll gärna tummarna för att jag kommer ihåg detta när det är tentadax. Om - jag menar förstås NÄR - jag någon gång kommer att bygga en utomhustrappa trollar jag naturligtvis fram formeln ur minnet.

TEMA: Trädgårdsmästarelev på Norrviken

  
Lisa "Minelli" Bergström
Flitiga Lisa. Jag kan inte tänka mig något mer beskrivande namn på klassens energiknippe och arbetsmyra. Blommans vetenskapliga namn, Impatiens walleriana, får mig att fnissa lite grand, det säger liksom allt. Att hennes blivande företag ska heta just Flitiga Lisa känns bara så självklart.

I samma stund som vi i klassen förra hösten fick reda på vilken av entrérabatterna var och en av oss blivit tilldelade stod Lisa redan med spaden i marken. Medan vi andra fortfarande funderade på vad vi egentligen ville göra med våra rabattytor hade hon samlat ihop allt material till sin. Och när jag och mina övriga klasskamrater så smått började höstbereda jorden på våra tilldelade ytor – ja, då var Lisa redan klar med sin rabatt.

-Jag är sån, oavsett vad det gäller. Om jag har något projekt eller uppgift på G sätter jag igång direkt, jag bara måste släppa fram all energi och kreativitet omedelbart. Och sen kan jag inte sluta förrän arbetet är klart.

Från militäruniform till snickarbyxor
Vägen till trädgårdsmästarutbildningen var långt ifrån spikrak, men ändå ganska självklar. Lisas trädgårdsintresse grundlades redan när hon som barn rensade ogräs i mormoderns rabatter, krattade fina mönster i grusgångarna och låg i komposthögen och tittade på maskar.

Efter gymnasiet valde Lisa att göra lumpen och därefter åkte hon till Israel för att arbeta som volontär. Väl hemma igen utbildade hon sig till väktare och arbetade på Securitas i fem år. Men när barnen kom kände hon sig manad att lämna det jobbet.

-Det var inte jag längre. Jag klarade helt enkelt inte av att se så mycket negativa sidor hos människor som man möter i sitt arbete som väktare.

Att hon istället började läsa till trädgårdsmästare var en lyckosam slump.

-Jag läste om utbildningen i tidningen och plötsligt gick det upp ett ljus för mig. Jag hade länge drömt om en sådan utbildning, men trodde inte att det gick att genomföra med två små barn att ta hand om. När jag såg att möjligheten fanns på nära håll sökte jag in direkt! Det är jag jätteglad över, det enda jag möjligen kan ångra är att jag inte gjorde det för flera år sedan. Jag har lärt mig oerhört mycket sedan vi började – då kunde jag i princip ingenting om växter, nu kan jag jättemycket.

Efter utbildningen satsar Lisa på att försörja sig som egenföretagare med inriktning på trädgårdsanläggning, stenläggning, beskärning och plantering. Förhoppningen är att kunna samarbeta i någon form av nätverk med andra trädgårdsföretagare i närheten.

Någonting får mig att tro att det kommer att bli precis så som Lisa har tänkt sig. Och bara en kort stund efter vi har lämnat varandra får jag ett sms med följande innehåll: ”Om du vill kan du lägga till att det finns ett projekt på gång men att det är än slå länge hemligt, men att det är tänkt att ta trädgårdsvärlden med storm.”

Är det någon mer än jag som blir nyfiken av det beskedet?


Här kan du läsa om ytterligare en av mina klasskamrater, Sanne Clausen.

LIA - en kär tillbakablick

    
Del 1: Nisses växter
Höstens enda LIA-period inleddes bara två veckor efter terminsstarten. Det kändes minst sagt märkligt att komma tillbaka till skolan efter det långa sommaruppehållet och precis hinna bekanta sig med Norrviken, klasskompisar och lärare, innan det var dags att ge sig ut på praktik igen.

I somras gjorde jag två veckors på "min" plantskola, underbara Nisses Växter i Uddevalla (där jag under årens lopp har spenderat åtskilliga timmar och månadslöner, men då som kund...) De två veckorna gick alldeles för fort och när det började bli dags att förbereda höstens LIA la jag alla mina tidigare planer åt sidan - jag var bara tvungen att återvända till Nisses!

Här hade jag tänkt att jag skulle inleda en beskrivande bildkavalkad med foton på plantskolan, både exteriöra och interiöra. Men si, när jag rotar bland mina bilder inser jag att jag har varit synnerligen usel på att använda kameran. Jag skäms faktiskt en aning över det knappa bildmaterialet, men delar med mig av det som finns.

Jag tror att det var min sista LIA-vecka som jag lyckades ta dessa få bilder från plantskolan. Säsongens första snö överraskade.

 Även om jag inte har fått med hela området, kanske denna bild ger en aning om plantskolans storlek. Rader upp och rader ner med perenner, buskar, rosor, klätterväxter, barrväxter och träd i alla storlekar. Sortimentet är enormt och jag skulle tro att utbudet är ett av de största i Sverige.

Som trogen kund hos Nisses har jag alltid uppskattat deras fantastiska bredd på sortimentet - det är som en våt dröm att botanisera (!) bland alla växter och det är verkligen lätt att dröja sig kvar i timmar. Kunskap och kvalitetsmedvetenhet är ytterligare exempel på egenskaper som gör dem unika. All personal är utbildad och kunnig och som kund får man alltid den hjälp man behöver. Lite extra goda råd och tips får man på köpet och åker alltid lika nöjd därifrån. Under de veckor jag praktiserade på Nisses var det många kunder som bekräftade just detta och återvände därför år efter år.

Om växtsortimentet är omfattande kan man nog säga detsamma om det övriga sortimentet. Det finns en uppsjö av tillbehör, krukor, redskap, inredningsprylar, fröer, lökar, dammtillbehör, klätterstöd, spaljéer - you name it! Det tar en bra stund innan man har tagit sig igenom butiken och landat på växtavdelningen. Jag önskar verkligen att jag hade lite fina bilder som kunde illustrera sortimentet, men icke....  Du kanske har varit där nyligen och plåtat och vill låna ut några bilder till min blogg?

Vad jag inte visste sedan tidigare var att Nisses Växter är riktigt stora på anläggningsbiten. Visst, jag hade väl ett hum om att de tog sig an en del anläggningsuppdrag, men att det var en betydande del av deras verksamhet hade jag inte riktigt koll på. Det var en av anledningarna att jag gärna ville återvända till Nisses i höst och jag har under stora delar av praktikperioden varit ute på olika anläggningsjobb. Riktigt kul och väldigt lärorikt!

Okej, detta får avsluta den inledande delen av en liten följetong om min vistelse på Nisses Växter. Jag återvänder snart med fler inlägg.

Back in blog-business!