Knappt har vi pustat ut efter barkvisttentan (jodå, trots en del vånda tog jag mig igenom den galant) förrän det är dags för en av mina större utmaningar, nämligen barrväxter. Vi har fått en lista på 37 olika barrträd och -buskar som vi ska lära oss de vetenskapliga namnen på - en baggis i sammanhanget - den stora prövningen blir att känna igen dem alla och framför allt att se skillnad på dem.
Abies koerana, koreagran. Den känns igen på sina korta, lite plastiga barr som ofta är ljusa på undersidan och, förstås, på sina lilafärgade kottar. (Bilden är lånad)
I sanningens namn hade jag inte en susning om att vi hade så många olika arter i Sverige och om jag ska vara helt ärlig har jag inte hört talas om hälften av dem. Vad sägs till exempel om nordmannsgran, blå atlasceder, kinesisk sekvoja, ärtcypress, kryptomeria, blyerts-en, serbgran, douglasgran, hiba och hemlock?
Brödgranen, Araucaria araucana, är ganska lätt att känna igen på sitt typiska växtsätt. Knivigare är det att se skillnad på de sju olika enarna som finns med på vår växtlista. (Bilden är lånad)
Men det är också detta som är så underbart med min utbildning, att jag får lära mig massor! Och ju mer jag lär mig, destom mer vill jag veta. Jag är så oerhört tacksam över att ha förmånen att tillbringa två läsår i ett av Sveriges i särklass vackraste klassrum, nämligen Norrvikens Trädgårdar.
