Eget företagande - tusen och åter tusen saker att tänka på

En ganska stor del av oss på trädgårdsmästarutbildningen planerar att starta eller har nyligen startat företag. Hela 14 personer (av totalt 27 i klassen) räckte upp handen när vi häromdagen fick frågan om vilka som tänker starta eget. De flesta som enskild näringsidkare med inriktning på skötsel, anläggning, design mm och har privatpersoner som sin främsta målgrupp. Bland de som tog examen i våras är det tolv stycken som driver eget företag, varav sju personer på heltid. De jag har pratat med är mycket positiva till arbetssituationen och har stor tilltro till framtiden.

Skolan har tagit fasta på detta och i utbildningen ingår kursen Ekonomi och ledarskap, vilken omfattar tre poäng. Startskottet var en Starta företag-dag i Lund, en heldag där sex myndigheter, bland andra Skatteverket, Bolagsverket, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen informerade om vad man bör tänka på när man ska starta eget. Och, om vi inte visste om det tidigare, blev vi verkligen varse att det finns ett och annat att fundera över innan man sätter igång.

På schemat dessa veckor har vi också haft grundläggande företagsekonomi, marknadsföring och bokföring. Förra veckan fick vi en tvådagars energisk duvning av allas vår egen Claes-Anders Malmberg på Acama som på sitt personliga och humoriska sätt försökte engagera oss i ämnena anbudsgivning och prissättning.

C-A Malmberg håller låda

Vi har även fått personlig coachning (oh, vad jag har svårt för detta ord - varför finns det inget vettigare svenskt alternativ?) i två omgångar à en timme. Det är genom Bärkraft - ett utvecklingprogram som finansieras av Landsbygdsprogrammet i Skåne - som vi bland annat får möjlighet att bolla våra företagsidéer med en personlig så kallad utvecklingspartner. Det är både nyttigt och energigivande och ett bra stöd på vägen. Programmet innehåller egentligen fler steg än de vi deltar i och skolan har valt att sponsra oss med den första halvan. De som vill får möjlighet att själva köpa till den andra halvan till ett förmånligt erbjudande. Eller...? Det det där sista gäller visst bara en utvald skara i klassen, nämligen de som är bosatta i Skåne län. Vi andra (totalt 8 stycken) blir således snuvade på den lilla julkonfekten.

Mästare eller inte mästare - det är frågan!

När man gått en trädgårdsmästarutbildning, kan man titulera sig trädgårdsmästare då?
Självklart tycker kanske en del, medan andra menar att trädgårdsmästare blir man inte hursomhelst, särskilt inte efter enbart två års studier.

När Gunnel Carlsson gästföreläste hos oss i våras tryckte hon särskilt på att trädgårdsmästaryrket kräver ett livslångt lärande. "Tro inte att ni är något, det tar ett helt liv att bli trädgårdsmästare", sa hon lite retsamt till avgångsklassen på deras examensdag i maj i år. I själva verket anser hon att det bara finns en enda person i Sverige är värdig titeln trädgårdsmästare och det är Magnus B. Nilsson, ni vet han som har namngivit den röda solhatten Echinacea purpurea 'Magnus', och han fyllde 100 år 2006...
 

(Bilden är lånad)

 
Enligt Wikipedia är trädgårdsmästare "är en yrkestitel för personer som är yrkeskunniga och yrkesverksamma med skötsel och odling av växter" medan det står att läsa i Nationalencyklopedin att trädgårdsmästaren är "person som är yrkeskunnig inom odling av köksväxter, frukt, bär och prydnadsväxter". Således verkar det vara fritt fram för vem som helst som är yrkesverksam inom trädgårdsbranschen att skriva trädgårdsmästare på visitkortet.
 
Själv vacklar jag en aning och i svaga ögonblick känner jag mig alldeles för osäker för att våga titulera mig trädgårdsmästare efter utbildningens slut. Hur ska jag, med min begränsade utbildning, kunna mäta mig med dem som har en livslång erfarenhet och yrkeskunskap? I andra stunder, när självförtroendet är på topp, sträcker jag på mig en aning och tänker att efter en trädgårdsmästarutbildning borde man trots allt våga bära trädgårdsmästartiteln med stolthet.
 
I det dagsfärska nyhetsbrevet Gröna Trender från grönytekonsultföretaget Acama, diskuteras ämnet. Av en händelse är det en av mina lärare som står bakom artikeln som tar ner diskussionen på djupet.
 
Så, vem har rätt att kalla sig trädgårdsmästare? Finns det några relevanta alternativ till trädgårdsmästartiteln? Vad tycker du?  
 

Magnus B. Nilsson, en "riktig" trädgårdsmästare. (Bilden är lånad)

Vart tog det ekologiska och småskaliga perspektivet vägen?

En av anledningarna till att jag sökte utbildningen vid Norrvikens Trädgårdar var att den hade ett uttalat ekologiskt perspektiv. En av de största delkurserna heter just Småskalig ekologisk odling och vi läste merparten av kursen under vårterminen. Cirka en halv poäng återstår innan kursen är avslutad.

Jag hade stora förväntningar och såhär står det ordagrant i kursplanen:
Småskalig ekologisk odling
Kursen behandlar småskalig ekologisk trädgårdsodling i exempelvis skolmiljö, visningsträdgårdar, hemträdgård osv. Kursen behandlar växtnäring, växtföljder, växtskydd och biologisk mångfald, ogräsreglering. Vidare ger kusen en orientering om ympning, sådd, förkultivering, jord, gödsling, bevattning och växtföljd, frilandsodling, växthusodling, sommarskötsel, växtskydd, insekter i trädgårdslandet, kompostering samt skörd och förvaring. Målet är att den studerande ska ha kännedom om såväl historiska som moderna ekologiska odlingsmetoder.

Efter denna delkurs ska deltagaren
- kunna anlägga en småskalig ekologisk, ett eller flerårig, odling från planering och markbearbetning till sådd och plantering, skörd enligt beskrivningen ovan.
- kunna sköta och underhålla en ettårig eller flerårig odling enligt ekologiska principer.

Det ser riktigt bra ut på papperet och det var också en kurs som jag verkligen såg fram emot. Kurslitteraturen utgörs helt och hållet av Jordbruksverkets sammanställda skrifter Ekologisk odling av grönsaker på friland. Pärmen innehåller bland annat bland annat odlingsbeskrivningar, växtnäring, växtskydd, lagring, kalkyler och vänder sig till lantbrukare som vill börja odla ekologiskt eller ställa om från konventionellt till ekologisk lantbruk. Litteraturen innehåller väldigt mycket matnyttig information, men har allt annat en ett småskaligt perspektiv.

Ganska tidigt under kursen var vi några som ifrågasatte den tydliga inriktningen på storskaligt lantbruk, men fick då till svar att dessa metoder även går att tillämpa i mindre skala inom olika områden. Men hittills har vi inte fått några exempel på trädgårdsodlingar i skolmiljö, visningsträdgårdar eller hemträdgårdar som kursplanen utlovar. Inte heller har vi fått lära oss hur man anlägger, sköter och underhålller en ett- eller flerårig odling enligt ekologiska principer, vilket är målet med delkursen.

Av de avsnitt som räknas upp i kursplanen har undervisningen inte över huvud taget berört:
* ogräsreglering (med undantag för kemiska bekämpningsmedel)
* förkultivering
* sommarskötsel
* insekter i trädgårdslandet
* skörd och förvaring
* historiska ekologiska odlingsmetoder

Vår lärare i kursen har en konventionell odlingsbakgrund och förespråkar gärna de traditionella metoderna framför de ekologiska. De studiebesök vi gjort har uteslutande varit hos konventionella odlare. I de hänseenden några av oss i klassen har uttryckt en önskan om att ta upp ett ekologiskt synsätt har vi blivit bemötta med argument som att det är oekonomiskt, ohållbart, att vi ska följa debatten kring problematiken med de ekologiska odlingsmetoderna. Men för att vi ska ha möjlighet att själva kunna ta ställning till detta är det en självklarhet att vi också får en mer nyanserad bild av denna uttalade problematik. Jag kan bara föreställa mig hur kursen hade sett ut om vi istället hade en lärare/gästföreläsare som verkligen brann för de ekologiska odlingsmetoderna och där diskussionerna därför hade kunnat bli så mycket mer mångfasetterade.

Jag är riktigt besviken och känner mig snuvad på konfekten helt enkelt. Och jag vill vara väldigt tydlig med att, oavsett om det här en hjärtefråga för mig eller inte, är det de sakliga bristerna i undervisningen och de uteblivna kursavsnitten jag vänder mig emot,. Kursplanen har förankrats i utbildningens ledningsgrupp och därefter godkänts av YH-myndigheten, men den ansvarige läraren har helt klart gjort en annan tolkning av innehållet. Nu återstår som sagt endast en halv poäng av delkursen och jag kan inte se hur vi ska hinna få igen det vi saknar.

Tripp-trapp, trappor...

... och mera matte.

64 = 2(h+1) + b
Om det är något jag ska lägga på minnet inför den kommande anläggningstentan är det definitivt ovanstående formel. Om jag inte missminner mig orsakade den en hel del huvudbry hos många i TM10, klassen som tog examen i våras.

Formeln används vid trappkonstruktioner utomhus och med hjälp av den kan man räkna fram så optimala steghöjder och stegdjup som möjligt i förhållande till markens nivåskillnad. Det är väl inte särskilt ofta jag reflekterar över stegens höjd eller djup när jag går i trappor, åtminstone inte om det "känns som det ska". Men en felkonstruerad trappa kan kännas obekväm att gå i - ibland är steghöjden för låg eller så känns stegens djup inte anpassade för min steglängd. Om höjdskillnaden mellan planstegen är anpassade efter ett normalstort kliv känns trappan bekväm att gå i.

Några av trapporna på Norrviken med omnejd som vi spanade in, mätte, bedömde och i vissa fall kritiserade med utgångspunkt från den kunskap vi numera besitter...

Formeln för en trappa är klassisk och förklarar sambandet mellan ett normallångt steg på cirka 64 cm med det naturliga sättet att gå i en trappa. Ju högre steghöjden är, desto mindre är stegdjupet. Och ju lägre steghöjden är, desto djupare måste steget vara. En bra steghöjd utomhus ligger mellan 14 och 16 centimter.

Således:
64 = 2(h+1) +b

64 = normal steglängd med behaglig gångrytm räknat i centimeter.
h = sättstegens höjd
1 = lutning i centimeter (1 centimeter läggs alltid till för utomhustrappor för bättre avrinning)
b = planstegens (dvs trappstegen man går på) djup

Puh, hoppas jag inte har blandat ihop något nu. Och håll gärna tummarna för att jag kommer ihåg detta när det är tentadax. Om - jag menar förstås NÄR - jag någon gång kommer att bygga en utomhustrappa trollar jag naturligtvis fram formeln ur minnet.

TEMA: Trädgårdsmästarelev på Norrviken

  
Lisa "Minelli" Bergström
Flitiga Lisa. Jag kan inte tänka mig något mer beskrivande namn på klassens energiknippe och arbetsmyra. Blommans vetenskapliga namn, Impatiens walleriana, får mig att fnissa lite grand, det säger liksom allt. Att hennes blivande företag ska heta just Flitiga Lisa känns bara så självklart.

I samma stund som vi i klassen förra hösten fick reda på vilken av entrérabatterna var och en av oss blivit tilldelade stod Lisa redan med spaden i marken. Medan vi andra fortfarande funderade på vad vi egentligen ville göra med våra rabattytor hade hon samlat ihop allt material till sin. Och när jag och mina övriga klasskamrater så smått började höstbereda jorden på våra tilldelade ytor – ja, då var Lisa redan klar med sin rabatt.

-Jag är sån, oavsett vad det gäller. Om jag har något projekt eller uppgift på G sätter jag igång direkt, jag bara måste släppa fram all energi och kreativitet omedelbart. Och sen kan jag inte sluta förrän arbetet är klart.

Från militäruniform till snickarbyxor
Vägen till trädgårdsmästarutbildningen var långt ifrån spikrak, men ändå ganska självklar. Lisas trädgårdsintresse grundlades redan när hon som barn rensade ogräs i mormoderns rabatter, krattade fina mönster i grusgångarna och låg i komposthögen och tittade på maskar.

Efter gymnasiet valde Lisa att göra lumpen och därefter åkte hon till Israel för att arbeta som volontär. Väl hemma igen utbildade hon sig till väktare och arbetade på Securitas i fem år. Men när barnen kom kände hon sig manad att lämna det jobbet.

-Det var inte jag längre. Jag klarade helt enkelt inte av att se så mycket negativa sidor hos människor som man möter i sitt arbete som väktare.

Att hon istället började läsa till trädgårdsmästare var en lyckosam slump.

-Jag läste om utbildningen i tidningen och plötsligt gick det upp ett ljus för mig. Jag hade länge drömt om en sådan utbildning, men trodde inte att det gick att genomföra med två små barn att ta hand om. När jag såg att möjligheten fanns på nära håll sökte jag in direkt! Det är jag jätteglad över, det enda jag möjligen kan ångra är att jag inte gjorde det för flera år sedan. Jag har lärt mig oerhört mycket sedan vi började – då kunde jag i princip ingenting om växter, nu kan jag jättemycket.

Efter utbildningen satsar Lisa på att försörja sig som egenföretagare med inriktning på trädgårdsanläggning, stenläggning, beskärning och plantering. Förhoppningen är att kunna samarbeta i någon form av nätverk med andra trädgårdsföretagare i närheten.

Någonting får mig att tro att det kommer att bli precis så som Lisa har tänkt sig. Och bara en kort stund efter vi har lämnat varandra får jag ett sms med följande innehåll: ”Om du vill kan du lägga till att det finns ett projekt på gång men att det är än slå länge hemligt, men att det är tänkt att ta trädgårdsvärlden med storm.”

Är det någon mer än jag som blir nyfiken av det beskedet?


Här kan du läsa om ytterligare en av mina klasskamrater, Sanne Clausen.

LIA - en kär tillbakablick

    
Del 1: Nisses växter
Höstens enda LIA-period inleddes bara två veckor efter terminsstarten. Det kändes minst sagt märkligt att komma tillbaka till skolan efter det långa sommaruppehållet och precis hinna bekanta sig med Norrviken, klasskompisar och lärare, innan det var dags att ge sig ut på praktik igen.

I somras gjorde jag två veckors på "min" plantskola, underbara Nisses Växter i Uddevalla (där jag under årens lopp har spenderat åtskilliga timmar och månadslöner, men då som kund...) De två veckorna gick alldeles för fort och när det började bli dags att förbereda höstens LIA la jag alla mina tidigare planer åt sidan - jag var bara tvungen att återvända till Nisses!

Här hade jag tänkt att jag skulle inleda en beskrivande bildkavalkad med foton på plantskolan, både exteriöra och interiöra. Men si, när jag rotar bland mina bilder inser jag att jag har varit synnerligen usel på att använda kameran. Jag skäms faktiskt en aning över det knappa bildmaterialet, men delar med mig av det som finns.

Jag tror att det var min sista LIA-vecka som jag lyckades ta dessa få bilder från plantskolan. Säsongens första snö överraskade.

 Även om jag inte har fått med hela området, kanske denna bild ger en aning om plantskolans storlek. Rader upp och rader ner med perenner, buskar, rosor, klätterväxter, barrväxter och träd i alla storlekar. Sortimentet är enormt och jag skulle tro att utbudet är ett av de största i Sverige.

Som trogen kund hos Nisses har jag alltid uppskattat deras fantastiska bredd på sortimentet - det är som en våt dröm att botanisera (!) bland alla växter och det är verkligen lätt att dröja sig kvar i timmar. Kunskap och kvalitetsmedvetenhet är ytterligare exempel på egenskaper som gör dem unika. All personal är utbildad och kunnig och som kund får man alltid den hjälp man behöver. Lite extra goda råd och tips får man på köpet och åker alltid lika nöjd därifrån. Under de veckor jag praktiserade på Nisses var det många kunder som bekräftade just detta och återvände därför år efter år.

Om växtsortimentet är omfattande kan man nog säga detsamma om det övriga sortimentet. Det finns en uppsjö av tillbehör, krukor, redskap, inredningsprylar, fröer, lökar, dammtillbehör, klätterstöd, spaljéer - you name it! Det tar en bra stund innan man har tagit sig igenom butiken och landat på växtavdelningen. Jag önskar verkligen att jag hade lite fina bilder som kunde illustrera sortimentet, men icke....  Du kanske har varit där nyligen och plåtat och vill låna ut några bilder till min blogg?

Vad jag inte visste sedan tidigare var att Nisses Växter är riktigt stora på anläggningsbiten. Visst, jag hade väl ett hum om att de tog sig an en del anläggningsuppdrag, men att det var en betydande del av deras verksamhet hade jag inte riktigt koll på. Det var en av anledningarna att jag gärna ville återvända till Nisses i höst och jag har under stora delar av praktikperioden varit ute på olika anläggningsjobb. Riktigt kul och väldigt lärorikt!

Okej, detta får avsluta den inledande delen av en liten följetong om min vistelse på Nisses Växter. Jag återvänder snart med fler inlägg.

Back in blog-business!

Att anlägga en trädgård...

...innebär lite mer än planering och plantering av gröna ytor. Jovisst, i många sammanhang innehar växterna naturligtvis huvudrollen på en trädgårdscen, men lika viktiga är de hårdgjorda ytorna som exempelvis uteplatser, gångar, garageuppfarter och murar.

Därför är jag jätteglad över att kursen Utveckling och anläggning av gröna miljöer ingår i min utbildning. Förutom att sätta in växterna i sitt rätta sammanhang får vi lära oss grunderna i markanläggning, ritningsläsning, mätningsteknik, dimensionering och maskinkuskap. Den misstänksamme kanske anar att det osar matte om de teoretiska avsnitten och ja - nu får vi locka fram de gamla rävarna Pythagoras och Pi samt väcka insomnade begrepp som densitet, cylindervolym och cirkelradie till liv igen. Det har hörts många tunga suckar i klassrummet de senaste två veckorna...

Men, den helt klart varierande entusiasmen inför de matematiska inslagen till trots, det riktigt roliga är att vi redan nu får praktisera det vi lär oss i riktiga projekt.

0-18, 8-16, stenmjöl, makadam och bergkross i alla de former. Vi gjorde ett studiebesök vid en krossanläggning som ligger i anslutning till borrhålen vid Hallandsåsens tunnelbygge.

Sekatörer och grepar byttes ut mot varselvästar och bygghjälmar. Outfiten känns på något sätt bekant... Hmm, jag som trodde att jag hade lämnat byggbranschen för gott.

Vi har fått lära oss att använda avvägningsinstrument och därmed är det bara att sätta igång med projekt "Plattsättning på förskola"

 Matjorden ska bort innan bärlager, sättsand och betongplattor hamnar på plats.En del väljer att gräva för hand...

...medan andra tar hjälp av minigrävaren.

Varför händer inget på bloggen?

Nu blir det sådär igen. Tiden bara rusar förbi och jag har få stunder vid datorn... Jag har alltså inte vare sig lagt ner mina studier, gått under jorden eller fastnat med sågen högt uppe i ett träd. Ibland är det bara lite svårt att få till det, helt enkelt.

Sedan förra inlägget har jag hunnit med en fantastisk trädgårdsresa till England med min klass. Bilderna från resan ligger fortfarande kvar, osorterade, i digitalkameran. Vid första bästa tillfälle ska jag tanka över dem till datorn och dela med mig av ett urval på bloggen.

Efter Englandsresan gick vi direkt ut på LIA igen, dvs praktik. Jag är till min glädje tillbaka på Nisses Växter i Uddevalla. Jag gjorde även två veckors praktik hos dem i somras, kände mig verkligen inte färdig där och frågade därför om jag fick komma dit igen. Det fick jag och det är jag riktigt glad över. Snart, snart berättar jag mer om det.

Det bidde en liten notis i Sydsvenskan...

Mot England!

Om några dagar tar klassen vårt pick och pack, laddar den full med kameraminne, pund och engelsk trädgårdslitteratur.

Vi kommer att göra en sjudagarsresa (vissa stannar enbart i fem dagar) och besöka hela elva trädgårdar från Cornwall på den sydvästligaste spetsen till sydöstra England. Vad sägs om den här smaskiga turnéplanen?

Hillier Gardens, Romsey
Compton Acres, Dorset
The Lost Gardens of Heligan, Cornwall
Eden Project, Cornwall
The Garden House, Devon
The Manor House
Hestercombe Gardens, Taunton
Thrive Trunkwell Garden Project, Reading
Wisley Gardens, Surrey
Great Dixter, East Sussex
Sissinghurst Castle, Cranbrook

Mumma, va! Det är nästan så jag blir lite avundsjuk på mig själv...

Trädkramardagar

Höstterminen är i full gång och läsårets inledning kunde varit sämre. I år startar vi med trädkunksap och beskärning och den här veckan är vi ute praktiserar våra kunskaper.

Jag måste ta tillfället i akt och hylla en fantastiskt bra bok i ämnet, den numera klassiska Beskärningsboken av Klaus Vollbrecht, Gustaf Alm och Han Veltman. Den är oumbärlig i beskärningssammanhang och används av både trädgårdamatörer och yrkesproffs.

Ok, vi tar en liten repetition i korthet. Man beskär ju som bekant av flera olika anledningar:

• För att styra eller kontrollera tillväxten
• För att stimulera blomsättning och fruktutveckling
• För att undvika och lindra skador
• För att uppnå en estetiskt tilltalande form

Men det viktigaste jag har lärt mig är att varje ingrepp man gör måste kunna motiveras. Beskärningen får aldrig bli ett självändamål!

Många av prydnadsträden på Norrviken är riktigt illa åtgångna med skador, rötangrepp och sjukdomar. En stor andel av de träd som är friska är dock ganska eftersatta och behöver beskäras för att de helt enkelt inte har tagits om hand i tid. Under två dagar fick vi arbeta två och två och ansvara för beskärningen av ett antal träd på olika platser i parken. Jag och min beskärningskompis tog oss an några Prunus i Körsbärsträdgården.

En Prunus Sato-zakura-Gruppen ´Kanzan' som är redo för beskärning. Praktkörsbär heter det på svenska. Eller?

Vad heter trädet egentligen? Enligt växtlistan som vi ska lära oss heter just detta träd japanskt prydnadskörsbär på svenska. Det råder ofta förvirring i namngivningen. Svensk Kulturväxtdatabas, http://www.skud.se/, är en guldgruva i sammanhanget.

Det första vi gav oss på var rotskotten. Bort med dem!

Horisontella grenar på relativt låg höjd försvårar skötselarbetet i parken. Den här grenen riskerar att fastna i åkgräsklipparen och har dessutom vuxit in i trädkronan på trädet bredvid. Vi bestämmer oss för att ta bort den.

Stora och tunga grenar riskerar att fläka sönder stammen när man kapar dem. Därför tar vi ner grenen i tre steg. Först sågar vi ett avlastningssnitt på undersidan av grenen.

Därefter lägger vi ett snitt på ovansidan, en bit längre ut på grenen.

När grenen knäcks av lämnas inga skador på stammen. Nu sågas grenstumpen av intill grenkragen för att trädet ska kunna valla över sårytan och skadan bli minimal.

And the winner is...

Första dagen i skolan var vikt åt festligheter. NTAB, som lämnar Norrviken från och med 1 september (vem som tar över driften är för övrigt ännu oklart) bjöd på lunch och tackade oss elever för det gångna läsåret. Vi fick alla diplom för vår medverkan med entrérabatterna och de 10 som fått flest röster av besökarna blev särskilt uppmärksammade. De som kom på 1:a, 2:a, 3:e och 4:e plats fick dessutom fina priser för sina rabatter.

På eftermiddagen höll vi inspark för den nya kullen trädgårdsmästarelever som börjar utbildningen i höst. Sedan var det kick-off för det nya branschnätverket Trädgårdsmästarna - där nya, nuvarande och tidigare elever ska utbyta erfarenheter och nätverka med representanter från trädgårdbranschen. Middag, inspirationsseminarium med Marie och Gustav Mandelmann och sen fest stod på programmet.

Men viktigast av allt - entrérabattstävlingen är alltså avgjord och här är resultatet:

På 10:e plats
Emanuel Andersson med "En salig röra"

På 9:e plats
Lisa Bergström med "En skogsdröm"

På 8:e plats
Gunilla Henningsson med "I Roslagens famn"

På 7:e plats
Lotta Björck med "Min väg" (Lotta vann förra årets tävling och var särskilt inbjuden att delta även i år)

På 6:e plats
Marie Hellberg med "En plats i solen"

På 5:e plats
Mattias Månsson med "Kungens kurva"

På 4:e plats
Maria Berggren med "Till morfar"

På 3:e plats
Anna-Mia Karlsson med "Vickans kondis"

På 2:a plats
Mari Lindsjö med "Som på mormors tid"

Och.... Den mycket välförtjänta vinnaren av 2010 års entrérabatt är:
Lena Larsson med "Hannu-feber"


En glad och lite överrumplad pristagare. Här är Lenas egna ord om sin rabatt:
"Jag blev helt begeistrad av Hannu Sarenström när han hade en härligt inspirerande föreläsning för oss trädgårdsmästarelever på Norrviken. Hannus sätt att se på trädgård fick mig att släppa alla måsten om hur man tror att det skall vara i en plantering. Det behöver inte vara 5 eller 7 av samma sort. Sätt växterna där du känner, bara du tycker det blir fint. Lite pynt i trädgården skapar spänning och atmosfär tycker jag. Nu när jag står inför att lämna en älskad trädgård har jag tagit med mig växter jag inte kan vara utan, inte en enda kan jag avstå ifrån. Jag måste ha alla med mig..."

Kärt återseende!

(eller: Knockad av växtkraften!) 

I morgon börjar skolan igen och jag har just landat med mitt pick och pack på Norrviken. Jag laddade för en kvällstur i parken och det var verkligen ett kärt och känslosamt återseende. Det har hunnit gå en och en halv månad sedan jag senast var på Norrviken och det är fantastiskt mycket som har vuxit upp sedan dess. Jag minns vårens hårda slit med våra olika projekt; köksträdgården, renässansträdgården, vinterträdgården, utställningsväxthuset, nordtyska trädgården och inte minst våra entrérabatter. Vi kämpade otroligt hårt för att få allt på plats innan vi lämnade skolan och Norrviken inför sommaruppehållet och trotsade både regn och sena kvällar.

Entrérabatterna har fått en rejäl skjuts av långvarig värme och (till slut) välbehövligt regn. Många av dem är fantastiskt  ljuvliga och jag ska ta mig en ordentlig runda med kameran endera dagen. Men jag tappade verkligen hakan när jag fick se min egen rabatt, "Grönt är skönt", den hade vuxit till oigenkännlighet. Inte vackert dierkt, men jag fick mig ett riktigt gott skratt. Och jag är trots allt ganska stolt över att jag faktiskt lyckades få mina purjolökar, som jag införskaffade från grönsaksdisken i en av ortens livsmedelsbutiker och utan pjosk bara tryckte ner i jorden, att blomma!

Min första skiss av rabatten. Jag såg framför mig grönsaker i olika färger och former som bildade ett tydligt mönster. Såhär presenterar jag min rabatt för besökarna:

"GRÖNT ÄR SKÖNT - För mig är grönsaker mer än enbart nyttoväxter. Förutom att de är fantastiskt roliga att driva upp från sådd till skörd, älskar jag dem för att de är så vackra, inte minst i den kreativa köksträdgårdens fantasifulla kompositioner. Deras skönhet, spännande former och mångsidighet väcker min lust att odla. Därför vill jag hylla dem med en helt egen tolkning av begreppet grönt är skönt. Alla växter i min rabatt är ätliga, även blommorna. Varsågod, sträck in en hand och provsmaka!"

Här följer en liten bildkavalkad av min rabatt - från planeringsstadiet till dagens, eh..., grönsaksdjungel. Voilà!

I början av mars. Snön låg i drivor och täckte halva stammen på päronträdet som står i min rabatt. Känns oerhört längesen.

I slutet av april kom första jordlasset på plats. Vi har haft en riktigt bra dialog med Rölunda Gård, som sponsrade alla elever med jord, gödsel och täckmaterial.

Sådärja, nu är det bara att börja plantera ut alla småplantor som jag har sått, pysslat, vattnat, täckt med fiberduk, flyttat ut och in och ut och in och ut och in....

 

Okejdå, jag får väl erkänna att just purjolökarna inte kommer från någon av mina fröpåsar. Det var ett roligt experiment som faktiskt lyckades.

I början av maj. Här testar jag min krukidé.

Mitt fina smidestorn som jag är så glad över. Det är Johan Hoffman på Hoffmans smide i Båstad som har tillverkat det åt mig efter en ritning som jag hittade på Claus Dalbys blogg. Ett stort tack till er båda!

Den 21 juni. Nu börjar man ana rabattens struktur.

"Krukspirorna" har Johan Hoffman tillverkat efter mina skisser. 

Första purjolöksknoppen!

Mangold på nära håll. Jag planterade en liten häck av sorten 'Bright Lights' längst ut mot gången. Under mangolden skymtar täckmaterialet som jag använder, nämligen kakaoflis. Det var spännande att testa ett för mig nytt material som enligt den svenska leverantörens utsago håller både sniglar och ogräs borta från planteringarna.

En serpentin av palmkål som kantas av 'Lollo Rossa'

Krukor på rad...

Älskade purjolöksknopp.

I början av juli hade rosenbönorna svingat sig hela vägen upp i smidestornet.

I slutet av juli såg rabatten ut så här.

Bronsfänkålen i rabattens bakkant är en ny bekantskap som jag definitivt ska återkomma till.

Solrosorna har en given plats i köksträdgården!

Blommande purjolök!

Ikväll var jag endast utrustad med min mobilkamera. Det var lite för mörkt för att det skulle bli några bra bilder, men den här kanske ger en liten hint om hur mycket det har vuxit sedan sist.

Purjolöken blommar fortfarande med blommor stora som tennisbollar. Det kommer inte bli ett år utan min nya favorit i mina egna rabatter därhemma!