tisdag 30 november 2010

Vart tog det ekologiska och småskaliga perspektivet vägen?

En av anledningarna till att jag sökte utbildningen vid Norrvikens Trädgårdar var att den hade ett uttalat ekologiskt perspektiv. En av de största delkurserna heter just Småskalig ekologisk odling och vi läste merparten av kursen under vårterminen. Cirka en halv poäng återstår innan kursen är avslutad.

Jag hade stora förväntningar och såhär står det ordagrant i kursplanen:
Småskalig ekologisk odling
Kursen behandlar småskalig ekologisk trädgårdsodling i exempelvis skolmiljö, visningsträdgårdar, hemträdgård osv. Kursen behandlar växtnäring, växtföljder, växtskydd och biologisk mångfald, ogräsreglering. Vidare ger kusen en orientering om ympning, sådd, förkultivering, jord, gödsling, bevattning och växtföljd, frilandsodling, växthusodling, sommarskötsel, växtskydd, insekter i trädgårdslandet, kompostering samt skörd och förvaring. Målet är att den studerande ska ha kännedom om såväl historiska som moderna ekologiska odlingsmetoder.

Efter denna delkurs ska deltagaren
- kunna anlägga en småskalig ekologisk, ett eller flerårig, odling från planering och markbearbetning till sådd och plantering, skörd enligt beskrivningen ovan.
- kunna sköta och underhålla en ettårig eller flerårig odling enligt ekologiska principer.

Det ser riktigt bra ut på papperet och det var också en kurs som jag verkligen såg fram emot. Kurslitteraturen utgörs helt och hållet av Jordbruksverkets sammanställda skrifter Ekologisk odling av grönsaker på friland. Pärmen innehåller bland annat bland annat odlingsbeskrivningar, växtnäring, växtskydd, lagring, kalkyler och vänder sig till lantbrukare som vill börja odla ekologiskt eller ställa om från konventionellt till ekologisk lantbruk. Litteraturen innehåller väldigt mycket matnyttig information, men har allt annat en ett småskaligt perspektiv.

Ganska tidigt under kursen var vi några som ifrågasatte den tydliga inriktningen på storskaligt lantbruk, men fick då till svar att dessa metoder även går att tillämpa i mindre skala inom olika områden. Men hittills har vi inte fått några exempel på trädgårdsodlingar i skolmiljö, visningsträdgårdar eller hemträdgårdar som kursplanen utlovar. Inte heller har vi fått lära oss hur man anlägger, sköter och underhålller en ett- eller flerårig odling enligt ekologiska principer, vilket är målet med delkursen.

Av de avsnitt som räknas upp i kursplanen har undervisningen inte över huvud taget berört:
* ogräsreglering (med undantag för kemiska bekämpningsmedel)
* förkultivering
* sommarskötsel
* insekter i trädgårdslandet
* skörd och förvaring
* historiska ekologiska odlingsmetoder

Vår lärare i kursen har en konventionell odlingsbakgrund och förespråkar gärna de traditionella metoderna framför de ekologiska. De studiebesök vi gjort har uteslutande varit hos konventionella odlare. I de hänseenden några av oss i klassen har uttryckt en önskan om att ta upp ett ekologiskt synsätt har vi blivit bemötta med argument som att det är oekonomiskt, ohållbart, att vi ska följa debatten kring problematiken med de ekologiska odlingsmetoderna. Men för att vi ska ha möjlighet att själva kunna ta ställning till detta är det en självklarhet att vi också får en mer nyanserad bild av denna uttalade problematik. Jag kan bara föreställa mig hur kursen hade sett ut om vi istället hade en lärare/gästföreläsare som verkligen brann för de ekologiska odlingsmetoderna och där diskussionerna därför hade kunnat bli så mycket mer mångfasetterade.

Jag är riktigt besviken och känner mig snuvad på konfekten helt enkelt. Och jag vill vara väldigt tydlig med att, oavsett om det här en hjärtefråga för mig eller inte, är det de sakliga bristerna i undervisningen och de uteblivna kursavsnitten jag vänder mig emot,. Kursplanen har förankrats i utbildningens ledningsgrupp och därefter godkänts av YH-myndigheten, men den ansvarige läraren har helt klart gjort en annan tolkning av innehållet. Nu återstår som sagt endast en halv poäng av delkursen och jag kan inte se hur vi ska hinna få igen det vi saknar.

måndag 22 november 2010

Tripp-trapp, trappor...

... och mera matte.

64 = 2(h+1) + b
Om det är något jag ska lägga på minnet inför den kommande anläggningstentan är det definitivt ovanstående formel. Om jag inte missminner mig orsakade den en hel del huvudbry hos många i TM10, klassen som tog examen i våras.

Formeln används vid trappkonstruktioner utomhus och med hjälp av den kan man räkna fram så optimala steghöjder och stegdjup som möjligt i förhållande till markens nivåskillnad. Det är väl inte särskilt ofta jag reflekterar över stegens höjd eller djup när jag går i trappor, åtminstone inte om det "känns som det ska". Men en felkonstruerad trappa kan kännas obekväm att gå i - ibland är steghöjden för låg eller så känns stegens djup inte anpassade för min steglängd. Om höjdskillnaden mellan planstegen är anpassade efter ett normalstort kliv känns trappan bekväm att gå i.

Några av trapporna på Norrviken med omnejd som vi spanade in, mätte, bedömde och i vissa fall kritiserade med utgångspunkt från den kunskap vi numera besitter...

Formeln för en trappa är klassisk och förklarar sambandet mellan ett normallångt steg på cirka 64 cm med det naturliga sättet att gå i en trappa. Ju högre steghöjden är, desto mindre är stegdjupet. Och ju lägre steghöjden är, desto djupare måste steget vara. En bra steghöjd utomhus ligger mellan 14 och 16 centimter.

Således:
64 = 2(h+1) +b

64 = normal steglängd med behaglig gångrytm räknat i centimeter.
h = sättstegens höjd
1 = lutning i centimeter (1 centimeter läggs alltid till för utomhustrappor för bättre avrinning)
b = planstegens (dvs trappstegen man går på) djup

Puh, hoppas jag inte har blandat ihop något nu. Och håll gärna tummarna för att jag kommer ihåg detta när det är tentadax. Om - jag menar förstås NÄR - jag någon gång kommer att bygga en utomhustrappa trollar jag naturligtvis fram formeln ur minnet.

onsdag 17 november 2010

TEMA: Trädgårdsmästarelev på Norrviken

  
Lisa "Minelli" Bergström
Flitiga Lisa. Jag kan inte tänka mig något mer beskrivande namn på klassens energiknippe och arbetsmyra. Blommans vetenskapliga namn, Impatiens walleriana, får mig att fnissa lite grand, det säger liksom allt. Att hennes blivande företag ska heta just Flitiga Lisa känns bara så självklart.



I samma stund som vi i klassen förra hösten fick reda på vilken av entrérabatterna var och en av oss blivit tilldelade stod Lisa redan med spaden i marken. Medan vi andra fortfarande funderade på vad vi egentligen ville göra med våra rabattytor hade hon samlat ihop allt material till sin. Och när jag och mina övriga klasskamrater så smått började höstbereda jorden på våra tilldelade ytor – ja, då var Lisa redan klar med sin rabatt.

-Jag är sån, oavsett vad det gäller. Om jag har något projekt eller uppgift på G sätter jag igång direkt, jag bara måste släppa fram all energi och kreativitet omedelbart. Och sen kan jag inte sluta förrän arbetet är klart.






Från militäruniform till snickarbyxor
Vägen till trädgårdsmästarutbildningen var långt ifrån spikrak, men ändå ganska självklar. Lisas trädgårdsintresse grundlades redan när hon som barn rensade ogräs i mormoderns rabatter, krattade fina mönster i grusgångarna och låg i komposthögen och tittade på maskar.

Efter gymnasiet valde Lisa att göra lumpen och därefter åkte hon till Israel för att arbeta som volontär. Väl hemma igen utbildade hon sig till väktare och arbetade på Securitas i fem år. Men när barnen kom kände hon sig manad att lämna det jobbet.

-Det var inte jag längre. Jag klarade helt enkelt inte av att se så mycket negativa sidor hos människor som man möter i sitt arbete som väktare.

Att hon istället började läsa till trädgårdsmästare var en lyckosam slump.

-Jag läste om utbildningen i tidningen och plötsligt gick det upp ett ljus för mig. Jag hade länge drömt om en sådan utbildning, men trodde inte att det gick att genomföra med två små barn att ta hand om. När jag såg att möjligheten fanns på nära håll sökte jag in direkt! Det är jag jätteglad över, det enda jag möjligen kan ångra är att jag inte gjorde det för flera år sedan. Jag har lärt mig oerhört mycket sedan vi började – då kunde jag i princip ingenting om växter, nu kan jag jättemycket.


Efter utbildningen satsar Lisa på att försörja sig som egenföretagare med inriktning på trädgårdsanläggning, stenläggning, beskärning och plantering. Förhoppningen är att kunna samarbeta i någon form av nätverk med andra trädgårdsföretagare i närheten.

Någonting får mig att tro att det kommer att bli precis så som Lisa har tänkt sig. Och bara en kort stund efter vi har lämnat varandra får jag ett sms med följande innehåll: ”Om du vill kan du lägga till att det finns ett projekt på gång men att det är än slå länge hemligt, men att det är tänkt att ta trädgårdsvärlden med storm.”

Är det någon mer än jag som blir nyfiken av det beskedet?


Här kan du läsa om ytterligare en av mina klasskamrater, Sanne Clausen.

tisdag 16 november 2010

LIA - en kär tillbakablick

    
Del 1: Nisses växter
Höstens enda LIA-period inleddes bara två veckor efter terminsstarten. Det kändes minst sagt märkligt att komma tillbaka till skolan efter det långa sommaruppehållet och precis hinna bekanta sig med Norrviken, klasskompisar och lärare, innan det var dags att ge sig ut på praktik igen.

I somras gjorde jag två veckors på "min" plantskola, underbara Nisses Växter i Uddevalla (där jag under årens lopp har spenderat åtskilliga timmar och månadslöner, men då som kund...) De två veckorna gick alldeles för fort och när det började bli dags att förbereda höstens LIA la jag alla mina tidigare planer åt sidan - jag var bara tvungen att återvända till Nisses!

Här hade jag tänkt att jag skulle inleda en beskrivande bildkavalkad med foton på plantskolan, både exteriöra och interiöra. Men si, när jag rotar bland mina bilder inser jag att jag har varit synnerligen usel på att använda kameran. Jag skäms faktiskt en aning över det knappa bildmaterialet, men delar med mig av det som finns.


Jag tror att det var min sista LIA-vecka som jag lyckades ta dessa få bilder från plantskolan. Säsongens första snö överraskade.

 Även om jag inte har fått med hela området, kanske denna bild ger en aning om plantskolans storlek. Rader upp och rader ner med perenner, buskar, rosor, klätterväxter, barrväxter och träd i alla storlekar. Sortimentet är enormt och jag skulle tro att utbudet är ett av de största i Sverige.


Som trogen kund hos Nisses har jag alltid uppskattat deras fantastiska bredd på sortimentet - det är som en våt dröm att botanisera (!) bland alla växter och det är verkligen lätt att dröja sig kvar i timmar. Kunskap och kvalitetsmedvetenhet är ytterligare exempel på egenskaper som gör dem unika. All personal är utbildad och kunnig och som kund får man alltid den hjälp man behöver. Lite extra goda råd och tips får man på köpet och åker alltid lika nöjd därifrån. Under de veckor jag praktiserade på Nisses var det många kunder som bekräftade just detta och återvände därför år efter år.

Om växtsortimentet är omfattande kan man nog säga detsamma om det övriga sortimentet. Det finns en uppsjö av tillbehör, krukor, redskap, inredningsprylar, fröer, lökar, dammtillbehör, klätterstöd, spaljéer - you name it! Det tar en bra stund innan man har tagit sig igenom butiken och landat på växtavdelningen. Jag önskar verkligen att jag hade lite fina bilder som kunde illustrera sortimentet, men icke....  Du kanske har varit där nyligen och plåtat och vill låna ut några bilder till min blogg?

Vad jag inte visste sedan tidigare var att Nisses Växter är riktigt stora på anläggningsbiten. Visst, jag hade väl ett hum om att de tog sig an en del anläggningsuppdrag, men att det var en betydande del av deras verksamhet hade jag inte riktigt koll på. Det var en av anledningarna att jag gärna ville återvända till Nisses i höst och jag har under stora delar av praktikperioden varit ute på olika anläggningsjobb. Riktigt kul och väldigt lärorikt!

Okej, detta får avsluta den inledande delen av en liten följetong om min vistelse på Nisses Växter. Jag återvänder snart med fler inlägg.

torsdag 11 november 2010

Back in blog-business!

Att anlägga en trädgård...

...innebär lite mer än planering och plantering av gröna ytor. Jovisst, i många sammanhang innehar växterna naturligtvis huvudrollen på en trädgårdscen, men lika viktiga är de hårdgjorda ytorna som exempelvis uteplatser, gångar, garageuppfarter och murar.

Därför är jag jätteglad över att kursen Utveckling och anläggning av gröna miljöer ingår i min utbildning. Förutom att sätta in växterna i sitt rätta sammanhang får vi lära oss grunderna i markanläggning, ritningsläsning, mätningsteknik, dimensionering och maskinkuskap. Den misstänksamme kanske anar att det osar matte om de teoretiska avsnitten och ja - nu får vi locka fram de gamla rävarna Pythagoras och Pi samt väcka insomnade begrepp som densitet, cylindervolym och cirkelradie till liv igen. Det har hörts många tunga suckar i klassrummet de senaste två veckorna...

Men, den helt klart varierande entusiasmen inför de matematiska inslagen till trots, det riktigt roliga är att vi redan nu får praktisera det vi lär oss i riktiga projekt.


0-18, 8-16, stenmjöl, makadam och bergkross i alla de former. Vi gjorde ett studiebesök vid en krossanläggning som ligger i anslutning till borrhålen vid Hallandsåsens tunnelbygge.


Sekatörer och grepar byttes ut mot varselvästar och bygghjälmar. Outfiten känns på något sätt bekant... Hmm, jag som trodde att jag hade lämnat byggbranschen för gott.


Vi har fått lära oss att använda avvägningsinstrument och därmed är det bara att sätta igång med projekt "Plattsättning på förskola"

 Matjorden ska bort innan bärlager, sättsand och betongplattor hamnar på plats.En del väljer att gräva för hand...


...medan andra tar hjälp av minigrävaren.