Det kom ett mejl...

"Hej hej!
Sitter och avvecklar mig själv på jobbet och tänkte passa på att skriva några rader till dig och tacka. Jag har ivrigt läst din blogg senaste året och nu är jag snart på väg för kursstart till Enköping och trädgårdsmästarutbildning med ledarskapsinriktning. När jag oroat mig för framtiden och känt att jag måste övertala mig själv och min omgivning att jag är på rätt väg, så surfar jag in och läser om hur det går för dig.

Det är verkligen svårt att lämna en tjusig kommunikationskarriär. Men ibland måste man bara blunda och hoppa. Vill med dessa rader tacka dig för all inspiration och som förebild under en besvärlig tid, då jag funderade mycket över vad som känns meningsfullt i livet.

Hoppas att även jag med stolthet vågar kalla mig för trädgårdsmästare om två år. Tusen tack för all pepp och varmt lycka till i nya arbetslivet.

Med vänlig hälsning,
M"


Jag blev alldeles varm av dessa fina ord. Tack! Och tack alla okända och kända som lämnar små kommentarer kring mina inlägg, det värmer så. Och bara vetskapen om att ni är några stycken varje dag som kikar in för att se vad jag har skrivit gör mig motiverad att fortsätta.

Mitt ursprungliga syfte med bloggen var egentligen helt enkelt att dokumentera vissa nedslag under min utbildningstid för eget bruk. Tiden rusar ju på och detta har varit ett sätt för mig att stanna upp emellanåt och reflektera över den tid jag spenderar på Norrviken. Om mitt bloggande har givit någon en liten puff att faktiskt ta steget och söka in till någon av de trädgårdsmästarutbildningar som finns i landet är det ju helt fantastiskt.